Att inse sitt eget värde

Då och då kommer det komma inlägg här som handlar om mer än bara recept, det är ju faktiskt min blogg och det kanske kan vara intressant och veta mer om mig än vad jag äter till middag, eller vad tycker ni?  För mig är den livsstil jag lever idag just det – en livsstil. Det handlar om helheten för mig och inte bara en diet som nog många ser på LCHF/lågkolhydratskost. Om ni kollar på bilden här ovan så ser man först mig till vänster, ca 2011 och till höger nu i oktober 2016 – en väsentlig skillnad på utsidan men troligen ännu större skillnad på insidan.

På bilderna är det samma tjej, med samma värde, samma inre grund men ändå helt annorlunda. Jag är delvis densamma som den 220kg tunga tjej till vänster, men nu med mer insikt om livet och mitt eget värde. Jag har blivit illa behandlad hela mitt liv pga mitt yttre, alltid fått höra hur jag är ful, fet, lat och otillräcklig. Att jag inte bör vara på krogen, att jag är i vägen på tunnelbanan,  blivit nekat jobb för rädslan av att anställa en så överviktig person och blivit skrattad åt. Ingen tog mig på allvar eller brydde sig om hur sårad jag blev av den behandling jag fick. Jag fick ju skylla mig själv tyckte nog många…

Alla hårda ord och elaka blickar drev mig nästan utför stupet. Jag är dock glad att jag valde livet och att kämpa. Idag inser jag att jag är värd att ta plats, må bra, få ha ett bra jobb och fan i mig våga stå i centrum. Jag har absolut gått ner i vikt – runt 120 kilo tom, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att jag äntligen kommit till punkten att jag vet vad jag är värd. Nämligen precis lika mycket som DU – oavsett kilon på vågen.

Min resa har gjort mig starkare än någonsin och det är jag tacksam för, det känns som jag redan levt 2 livstider – men längtar ändå efter vad som komma skall. Jag kommer nog aldrig bli ”normalviktig” och det är inget jag jagar, jag tror inte lycka kan mätas i en siffra på vågen. Jag strävar efter att må bra inombords, trivas med mig själv och vara frisk. Det jag vill jobba på är att stärka mig själv, på utsidan och insidan för att en dag bli en förebild och fantastisk mamma. Jag behöver verkligen komma igång med träningen igen (hur fan man nu gör det!?)- efter mina förutsättningar, för att jag bättre av det.

Jag är inte ute efter att ”banta” någonsin igen. Jag vill inte räkna/väga mat, vill inte ha några förbud och aldrig ha ångest över mat igen. Jag kommer inte hetsa över kilon hit eller dit utan måste alltid se till helheten. Livet är för kort för allt sånt – min kost är vad den är, lågkolhydratskost som min mage och jag mår bra av. Vad vill jag säga med detta då? Sluta klanka ner på er själva, sluta klanka ner på andra och snälla – ta hand om er själva. Livet är för kort för allt annat.