Att älska sig själv.

 

Lite off topic ang LCHF men den viktresa jag är på nu handlar inte bara om att förändra utsidan utan även att få huvudet att komma ikapp. Många kämpar med att gå ner i vikt för att man tror ”så länge jag blir smal så blir jag lycklig” – detta stämmer inte alls, iallafall inte för mig.  Jag är fortfarande överviktig – i vissas ögon väldigt överviktig med mina 102 kilo, men i mina ögon och i mitt huvud känner jag mig lika normalviktig som någon som väger 65 kilo. Att tappa 118 kilo är påfrestande för en kropp – men kommer inte i närheten hur påfrestande det är för psyket. Många väljer att inte tala om den delen, då det är sånt man ”ska hålla för sig själv”. Jag är tvärtom väldigt öppen med att detta inte varit någon picknick i parken direkt utan det har varit många dagar då jag tvivlat på om jag klarat att fortsätta denna resa.

Jag satt igår kväll och tittade igenom min gamla blogg, ni vet en sån där blogg där man skrev allmänt trams och uppdaterade vad man gjorde om dagarna trots att ingen egentligen läste. Hittade en hel del roliga inlägg och minnen men även mycket mörka texter om hur ensam och olycklig jag kände mig. Kämpade under många år med vikten (och gör fortfarande) vilket gjorde mig stundtals deprimerad och tappade både självförtroendet och livsglädjen. Missförstå mig inte, jag har alltid varit social, haft vänner runt mig och njutit av livet men det fattades något. Att tro på sig själv och älska sig själv är något jag fortfarande kämpar med men blivit betydligt bättre på. Om någon talade illa om mig förr, fällde elaka kommentarer eller liknande så tog jag det bara. Väldigt sällan sa jag ifrån, både för att jag ansåg att dom hade rätt eller att jag inte var värd bättre. Att tänka tillbaka på sådana stunder är riktigt jobbigt, man önskar att man kunde spola tillbaka bandet och få mitt gamla jag att inse att JAG ÄR VÄRD BÄTTRE. Som tur är har jag haft vänner omkring mig som i sådana situationer stått upp för mig, eller käftat emot. Dom såg det jag själv inte kunde se – att jag är värd att må bra.

Jag har skrivit det förr och skriver det igen – att tappa denna vikt som hämmat mig i många år är fantastiskt, men känslan av att fått livsglädjen och hälsan betyder så mycket mer. Så länge man är bekväm med sin vikt spelar det ingen roll om du väger 130 kilo eller 50. Finns många normalviktiga människor som är betydligt mer ohälsosamma än överviktiga människor. Jag vurmar inte för att man ska bära på enorm övervikt – det är påfrestande för kroppen, men det farliga ligger snarare i hur man dömmer folk på utsidan. Jag kan garantera att jag lever betydligt hälsosammare än många normalviktiga runt omkring mig som lever på kolhydrater, aldrig rör på sig mm. Bara för att en person inte väger 50 kilo betyder det inte att man är ohälsosam, något många verkar glömma idag.

Självförtroendet har byggts upp sakta men säkert under de senaste åren och jag kan säga att jag känner mig starkare än någonsin. Tänk om man kunde åka tillbaka till 2009 när bilden ovan togs – till den tjejen som tyckte livet inte var värt att leva vissa dagar och som aldrig trodde att någon skulle älska henne. Det läskiga är det finns så otroligt många tjejer och killar som idag känner EXAKT så som jag gjorde för 3½ år sedan, när jag började denna resan. Jag hoppas att detta inlägg når er, åtminstonne en enda kille eller tjej som bara behöver förstå att NI ÄR VÄRDA ATT MÅ BRA.

Att jag nu äter LCHF har en stor inverkan på att jag mår så bra. Vikten har går sakta men säkert neråt, jag har kommit igång och träna och dessa två faktorer har lett till ökad energi.  Jag har inte längre några blodsockerfall och humöret slipper pendla upp och ner som en jojo. När jag var som störst låg jag länge på gränsen till diabetes – det är egentligen ett under att jag inte fick det och jag är otroligt tacksam över det. Senast jag kollade dom värdena var dom helt normalställda, så himla befriande!

Nu förtiden orkar jag även så otroligt mycket mer mot förr då det var jobbigt att ens ta sig utanför huset. Jag rekommenderar alla att testa någon form av lågkolhydratkost, både för hälsan, psykets och energins skull. Man behöver inte äta denna kost bara för att gå ner i vikt – utan bara om man vill att kroppen ska må bra. Sen att det finns olika varianter av LCHF är bara bra. En del kör totalt strikt och klarar sig bra, andra som jag kör mer åt normal/liberal LCHF. För mig kretsar inte längre livet kring vågen utan jag mäter min framgång på hur jag mår. Självfallet väger jag mig då och då – har fortfarande viktmål att nå men jag strävar inte efter att rasa i vikt utan för en gångs skull i livet så känner jag att jag duger – precis som jag är.