Går in på vecka 3 nu av min 15-veckorsutmaning och det känns riktigt bra. Har hunnit köra några härliga pass med PT-Maggan på Sats Odenplan men även fått haft 2 PT-Timmar med Anette på Sats Hötorget. Känner i kroppen att jag redan reagerar positivt på träningen. Nog för att jag har en del träningsvärk och det krävs lite planering men det är roligt och jag känner mig ännu mer peppad än när jag startade.
Hade morgonpass på gymmet idag och när jag var påväg till jobbet så såg jag denna reklam från Cloetta vid busshållsplatsen. Stod först och stirra på edn, har ju sett dessa reklamer förr och ej brytt mig men nu blev jag faktiskt lite sur. Hade redan pustat lite för att väskan var tung att släpa på så när jag läste reklamskylten kändes det som ett hån. ”Oj vad jobbigt för dig, ät lite socker så blir det bra”.
Har hela mitt liv belönat mig själv med mat, fel sorts mat och kolhydrater och vad gav det mig? En övervikt som nästan tog livet av mig och fick mig att må dåligt. Jag tror inte på allvar att dom reklamansvariga på Cloetta sitter och tänker på sånt här och varför skulle dom – dom vill ju sälja sina produkter. Blir ändå så himla trött på denna bombardering av sockerfyllda produkter som vi ska ”unna” oss. Som ska trösta oss när vi är ledsna eller ätas när vi är glada. ”Socker passar ju alla tillfällen”. Det är en synd och skam att det har blivit på detta sätt. Räcker det inte med att fler och fler blir överviktiga, hamnar i sockerberoenden, utvecklar matmissbruk och ätstörningar och mycket annat. Jag inser att det är upp till var och en vad man stoppar i sig och man får ta sitt eget ansvar för att avgöra vad man klarar av utan att riskera sin hälsa. Ändå känns det som högre instanser som tex Livsmedelsverket borde vakna upp för vilka produkter som rekomenderas till folk och hur dom marknadsförs.
Denna reklmaskylt fick iallafall mig att reagera idag. Jag plockade upp min tunga resväska, struntade i bussen och promenerade istället i motvind till jobbet. Istället för att tänka negativt – gör något positivt av det. Nu fick jag både morgonträning och powerwalk – allt innan arbetsdagen började. Perfekt start på veckan helt enkelt! Så nej, jag ”förtjänar inte en kexchoklad” – jag avstår från den för att jag är starkare än så och mår bättre utan den.
För att återgå till min 15 veckorsutmaning….
Igår genomförde vi flytten, så nu bor jag officiellt med Eric. Känns häftigt att kunna säga att vi verkligen är Sambos på riktigt även om jag tekniskt sett bott där i flera månader. I och med flytten fick jag hämta min gamla dator och journal från Ersta Sjukhus. Hittade där i gamla mått och vikt- uppgifter som jag kommer använda mig av för jämförelse längre fram. Spännande hur mycket som hänt med kroppen.
I slutet av nästa vecka (vecka 4) kommer jag och min PT Maggan göra ny mätning och se om något hunnit hända än, har inte jättehöga förväntningar då jag är mer intresserad över resultaten efter 15 veckor, inte 4. Kan dock ändå vara kul att kolla om något hunnit hända! Bjussar på lite bilder jag och Maggan tog förra veckan efter vårt första Ben-pass. Så himla kul att träna med någon som ger så mycket positiv feedback och pepp! På onsdag denna vecka har vi tid ihop nästa gång och jag längtar redan.
La förresten upp en jämförelsebild på min Instagram (http://instagram.com/chunkycharles) i förra veckan och jag har svårt att se att det är samma tjej från när denna resa började till idag. Ibland måste man kolla på gamla bilder just för att förstå vad man är kapabel till och för att få inspiration för att fortsätta kämpa! Så för er som tycker det är jobbigt eller tycker er viktresa går långsamt, ge inte upp utan låt det ta den tid det tar. Lovar att resultatet är värt det.
Bild 1 från 2011 – 220 kg. Bild 2 från 2014 – 129 kg. Bild 3 från 2015 – 104 kg.
Nu kör vi – vecka 3, jag är redo för dig!