Tjockkockens nyårskrönika – 2015

Då var det dags igen – ännu ett år har gått. Varnar redan nu för ett långt inlägg – men jag hoppas ni som finner det intressant orkar läsa hela. Att summera ett år som 2015 kommer bli svårt men jag ska göra mitt bästa. Detta har varit ett år att minnas för livet helt klart. Så mycket saker jag hunnit uppleva och jag gjort saker jag aldrig trodde jag skulle våga. Hela året har handlat om att utmana mig själv och våga ta för mig på ett sätt jag inte gjort sen tidigare, att våga stiga utanför boxen. Det har absolut inte varit ett lätt år, jag har även gått igenom en tung period under hösten där inre stress blandat med orkeslöshet nästan fick mig att krascha helt. Dock tror jag man behöver gå igenom både med och motgångar för att komma vidare i livet och lära sig mer om sig själv. Om vi börjar med att gå tillbaka till förra årets krönika så kan vi jämföra lite hur läget se ut:

Jag hade då totalt gått ner 115 kilo, nu är den siffran 123. Jag har med andra ord ”bara” gått ner 8 kg totalt under året men största fokuset har inte varit viktnedgång utan att bibehålla vikten (dvs inte öka), hitta rätt nivå av LCHF (lagt till fler råvaror i min kost så som sötpotatis, bönpasta, vissa rotfrukter för att se vad som passar just mig mm) samt att må bra psykiskt. Det är viktigt att inte bara stirra sig blind på vågen utan faktiskt tänka efter ”Hur mår jag – egentligen”.

 2010/11 vs 2015

Det är lätt att man tror att bara man går ner i vikt så mår man automatiskt bra. Givetvis har jag mer ork, energi och generellt mer livsglädje – nu för tiden är det roligt att shoppa kläder, resa och upptäcka livet. Dessa är saker jag gärna undvek eller bara inte orkade med när jag var som störst på 220 kg. Det som man däremot måste jobba på är självkänslan och sitt psykiska välmående. Jag har gjort en del förändringar under året som har lett till ökad självkänsla och en högre tro på mig själv – något jag är riktigt stolt över.

Vad har jag gjort? Jag startade året med en 15-veckorsutmaning tillsammans med en PT. Min underbara PT Maggan hjälpte mig att pusha mina fysiska gränser till max. Jag började med hennes hjälp att träna ca 3 ggr i veckan och hon satte upp ett träningsschema anpassat efter mina förutsättningar. Jag lärde mig både att jag är starkare än jag tror samt att jogga/springa för första gången i mitt liv! Avslutade denna utmaning med att jogga/gå loppet Vårruset tillsammans med min fina vän Mathilda med en betydligt bättre tid än året innan. Framåt hösten trappades träningen ner pga mycket olika omständigheter men målet är att ta mig tillbaka igen under 2016 framför allt för att jag mår så himla mycket bättre om jag får röra på mig på olika sätt.

Idag väger jag 97 kilo (senaste månaden har det gått +-3 kilo i perioder) vilket innebär att jag klarade mitt stora mål. Att hamna på tvåsiffrigt. Den dagen var en stor dag för mig. Jag vägde mig hemma en morgon och började gråta av lycka när jag såg siffran 99,5. Låter kanske ytligt, men för mig var det en personlig vinst. Jag var tillbaka där min viktresa verkligen började gå utför – när jag var 13 år. Jag skrev ett känsloladdat inlägg om det som ni kan läsa här; https://www.tjockkocken.se/16-ars-kamp-ar-over/ .

Har jag då hållit mitt ord? Jag skrev i förra årets krönika att om jag nådde tvåsiffrigt så skulle jag hoppa fallskärm – innerst inne trodde jag nog aldrig att jag skulle våga.

Den 15 Augusti i år gjorde vi det dock, jag kan knappt fatta i efterhand att jag vågade. Jag, sambon och 3 polare åkte upp till Gryttjom (utanför Tierp) för att hoppa tillsammans med Stockholms Fallskärmsklubb. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv – samtidigt som det var det häftigaste jag upplevt. Känslan av tyngdlöshet i luften och stoltheten över att jag upplevde min dröm  var helt oslagbar. Jag kommer hoppa igen, någon gång i livet, även om jag vet att jag aldrig kommer kunna återuppleva samma magi. Jag valde att inte filma/fotografera hoppet – då detta var något enbart för min egen skull. Känslan jag fick av hoppet skulle aldrig kunna återskapas i film/foto. Ska ni hoppa rekommenderar jag starkt att göra det med Stockholms Fallskärmsklubb – min instruktör var sjukt proffsig och lugnade mig när jag var påväg att freaka ut precis innan vi hoppade ur planet. Jag ångrar inte en sekund kan jag lova!

Vad har jag mer gjort för förändringar detta år? Jag hade ett bra jobb sedan 1½ år tillbaka som kundtjänstmedarbetare innan. Trivdes superbra med alla kollegor, kunde jobbet utan och innan men det fanns ingen utmaning. Ingen möjlighet till utveckling varken karriärmässigt eller lönemässigt utan det gick på rutin. Jag hade nog länge känt att jag behöver söka mig vidare – men inte vågat ta steget. Man är alltid rädd för att man inte ska hitta ett nytt jobb, bara få en massa nej samt att jag hade lite ångest över att lämna mina fina kollegor. Jag beslutade att enbart söka tjänster som jag verkligen ville ha – där jag trodde på en framtid. När hösten väl kom så stod valet mellan två företag som ville ha mig (vilket var en fantastisk känsla).

Jag valde tillslut att gå på magkänslan och klev in i rollen som kundtjänstansvarig på Advisa i september. Det var en stor omställning i början med att ensam ansvara för en egen avdelning. Mitt jobb var att bygga upp kundtjänsten från grunden. Har fått gått både utbildning i sälj och försäkringsförmedling, gjort tentor och gjort upp nya rutiner. Kändes fantastiskt att verkligen få vara kreativ och lära mig saker på nytt om än lite ”bambi på hal is”-period första veckorna. Finans och lånsektorn är väldigt spännande och redan nu efter 3 månader så vet jag mer om denna bransch än jag någonsin trott. Detta ger mig ju bra underlag vad gäller att ha koll på sin egen ekonomi dessutom!

Som jag skrev i början av texten så hamnade jag i en svacka på hösten. Jag var inte beredd på omställningen att börja på nytt jobb – dessutom inom en helt ny bransch. Jag satte målen för högt för mig själv och blev besviken när jag inte nådde mina egna förväntningar. Under några veckors tid föll jag i gråt titt som tätt, var trött/dålig humör, höll mig undan och ökade ett par kilo i vikt. När man hamnar i obalans på ett område är det lätt att resten följer med. I det här fallet var det gamla ätbeteende som visade sitt fula ansikte och jag åt mycket mer kolhydrater än jag brukar – vilket ledde till att jag gick upp några kilo i vätska. Jag bröt beteendet när jag kom till en gräns där jag kände ”va fan håller jag på med”. Jag behövde spåra ut för att hamna på rätt spår igen helt enkelt. Jag var väldigt ärlig med mina avsteg på min instagram och förväntade mig inte det stöd och fina kommentarer jag fick. Det betyder nog mycket får många följare när man är ärlig om både sina upp och nergångar. Jag valde också att inse för mig själv att det inte är rimligt att sätta sådan stor press på sig själv. Jag har uppnått mycket redan på jobbet och man måste våga vara nöjd med sig själv. Jag tror det viktigaste är att våga bromsa in ibland och säga nej, även våga be om hjälp när det blir för mycket.

Jag mår idag mycket bättre och ser fram ett spännande 2016. Förhoppningsvis med fler mål nådda viktmässigt, hälsomässigt och karriärmässigt. Bloggen växer så den knakar. I dagsläget har bloggen under 2015 haft 269 085 besök samt 442466 sidvisningar. Detta har lett till att jag fått kontakt med flertalet företag och fick chansen till ett hemma-hos reportage i tidningen Matkärlek i våras. Jag hoppas att nästa år bringar fler sådana tillfällen. Målet är att få ut en egen kokbok – när var och hur är snarare frågan, men jag ska komma dit! Behöver dock få bloggen att växa lite mer så att namnet ”Tjockkocken” blir lite mer välkänt för att en kokbok ska sälja.

Bästa händelserna i övrigt under året har varit de resor vi vart på. Jag och sambon har hunnit besöka Paris, Krakow, Berlin och Helsingfors. Jag blev helt förälskad i framförallt Paris och har redan bestämt att jag vill tillbaka dit inom snar framtid. Jag lyckades även sluta snusa efter ca 10 års beroende. Idag har jag varit snusfri 6½ månad – hurra till mig! 

                                                                                                                                                          Jag och Eric i Paris i April<3

Nu blev det en väldigt personlig krönika, känns dock viktigt att dela med mig om personen bakom bloggen. Den må mest vara fylld av mumsiga recept men man får inte glömma bort resten. Det har dock förutom allt annat blivit mycket mat i år. Jag har experimenterat otroligt mycket i köket för att komma på fler och fler recept. Har lagt in mycket under året och fått mycket positiv feedback från er läsare. Ni får gärna kommentera ännu mer. Lagar ni mina recept så vill jag veta vad ni tycker! Har ni några favoritrecept? Vad vill ni ser mer utav? Jag försöker blanda både avancerade och enkla recept, blanda strikt med liberalt för att så många som möjligt ska hitta något dom gillar. Som sagt, drömmen är en kokbok och jag hoppas verkligen jag kommer dit. Vad skulle ni tycka om en sån idé? Tack ni som läste så pass långt. Vi ser fram emot ett 2016 fyllt av äventyr, god mat, fina vinner och underbara vänner! Ser även stort fram emot LCHFkryssningen i februari 2016 – vilka kommer jag träffa där?

 

Tack 2015 – tack för allt!